Förord

Odlingslandskapets förändring har omdanat landskapet på ett dramatiskt sätt. En del odlingsmark har brukats på samma sätt under mycket långa tidsrymder, ibland under ett par årtusenden, medan andra har utnyttjats olika under olika skeden.

Odlingsmarken har sedan yngre järnålder varit fördelad på åker, fodermarker (ängar av olika slag) och betesmarker (hagar och betade utmarker). Åkrar och ängar hölls inhägnade fram till tiden efter laga skiftet. Det innebar att man utestängde husdjuren från den värdefulla odlingsmarken. Övrig mark kunde betas. Fägator ledde djuren ut från gårdarna till betesmarkerna.

I mälarområdet brukades åkrarna i tvåsäde. Det innebar att husdjuren kunde gå på bete på trädesåkrarna och de backar som var inneslutna i hägnaderna. De äldre kartornas beskrivning av betesmarken är mindre utförlig än för övriga markslag, vilket sannolikt beror på att det inte rådde någon brist på betesmark.

Uppdelningen i inägor och utmark bestod ända fram till i början av 1800-talet. Man började då odla upp många ängsmarker till åker. Därefter har mycket av jordbrukets traditionella ägoslagsstruktur gått förlorad (Borgegård 1990, 1993).

Idag förändras kulturlandskapet snabbt genom olika politiska beslut och därmed ändras överlevnadsvillkoren för flora och fauna. Samhället medverkar samtidigt till att med ekonomiska medel bevara en del av de mest värdefulla odlingslandskapen. Tyvärr används inte tillgänglig kunskap om äldre tiders kulturlandskap i den utsträckning som är önskvärd. Biologer måste ha större kännedom om äldre tiders markanvändning för att kunna välja ut de mest värdefulla kulturlandskapen och göra planer för deras bevarande.

I Sverige är vi lyckligt lottade med ett i många stycken unikt historiskt kartmaterial för analys av äldre markanvändning. Kartorna spänner ofta över mer än tre århundraden och de är i stora skalor (Örback 1990, Borgegård 1992).

I den här artikeln vill jag visa hur äldre kartor kan användas för att ge kunskaper om landskapets varierande utveckling. Exemplet är hämtat från säteriet Krusenberg som är beläget vid Ekolns östra strand ca 15 km söder om Uppsala i Alsike socken, Uppsala län.